I Kambodja inträffade en för Siam mycket allvarlig situation då den kambodjanske kungen Ang Duong dog den 19 oktober 1860 samtidigt som fransmännen höll på att etablera sig som kolonialmakt i södra Vietnam.

Ang Mey som utsetts till tronarvinge 1848 var inte längre någon möjlig kandidat till tronen och Ang Duong efterträddes i stället av sin 26-årige son som blev till kung Norodom Prohmbarirak (Somdet Phra Narodom Phrom Borirak) สมเด็จพระนโรดมพรหมบริรักษ์ (r. 19 oktober 1860-24 april 1904). Han är också känd som kung Norodom I.

(Kung Norodom under sitt sista levnadsår 1904)

En del källor beskriver Ang Mey som "obalanserad," då hon som ”drottning” tyckte att hon kunde bete sig som hon ville och förse sig med de varor hon ville ha utan att betala för sig. Hennes tjänare var tvungna att ingripa och betala för att lugna handelsmännen. Med tanke på allt traumatiskt som hänt henne och hennes systrar är det kanske inte så konstigt att en del källor menar att hon redan i slutet av sin sista regeringsperiod var sinnessjuk.

Trots sin eventuella sjukdom så gifte sig Ang Mey med en okänd man som hon fick två döttrar med. Hon och hennes man dog i en olyckshändelse sent i december 1874, men Ang Mey blev inte kremerad förrän 1884 i Phnom Penh. Det kambodjanska hovet hade lämnat Oudong 1866 och flyttat till Phnom Penh.

Norodom, som var född den 3 februari 1834, drabbades omedelbart av interna uppror, siamesisk inblandning och inledande kontakter med fransmännen. Han lämnade kvar Ang Mey i Oudong och flyttade själv till Phnom Penh med sitt hov. Det stod klart att fransmännen planerade att gå in i Kambodja 1863 och Norodom såg sig tvungen att skriva under ett dokument, eller traktat, den 11 augusti 1863 där han accepterade Frankrike som skyddsmakt. Kambodja skulle sedan förbli ett franskt protektorat från 1863 till 1954.

Norodom skrev flera brev till Siam där han klagade över han tvingats till detta av den franske kommendanten och amiralen Pierre-Paul de la Grandière เดอลา กรองดิแอร์ (28 juni 1807-25 augusti 1876). Nästan samtidigt skrev han därför under en hemlig överenskommelse med Siam där han erkände fortsatt siamesisk suveränitet över sitt rike.

Mongkut skickade ett protestbrev till Frankrike när han fick reda på vad som hade hänt. Pinsamt nog visste inte den franska regimen något om det inträffade. De la Grandière hade agerat på egen hand utan regimens godkännande! Trots detta höll Frankrike fast vid traktatet med Kambodja och Siam blev motvilligt tvunget att erkänna detta faktum.

Norodom hade uppenbart känt sig tvungen att tillfredsställa båda parterna då han skrev under avtalen. Mongkut blev förödmjukad och sårad över vad han tyckte var Norodoms otacksamhet över tidigare tjänster och hans illojalitet mot Siam och de buddhistiska traditioner som de representerade.

Under tiden förvarade Siam hans fars kröningsregalier. Året efter, då han påbörjade sin resa mot Siam för att bli krönt hissade fransmännen trikoloren över hans palats och han återvände hem till Kambodja i all hast. Här säger andra källor att han blev krönt i Siam 1863!

Då det blev känt att Kambodja också hade erkänt Siam som landets skyddsmakt resulterade detta i franska protester och en rad fransk-siamesiska förhandlingar. Den franske konsuln, Gabriel Aubaret กาเบรียล โอบาเรต์ (27 maj 1825-20 augusti 1894) anklagade Siam för förräderi och tvingade Siam att skriva under ett traktat i april 1865. Kung Mongkut insåg att det var lönlöst att göra militärt motstånd mot fransmännen, men försökte få till stånd en kompromiss gällande Kambodja.

(Gabriel Aubaret)

Mongkut förstod redan före sin död att Frankrike hade blivit det allvarligaste hotet mot Siams självständighet och att Siam skulle behöva allt tänkbart stöd av britterna för att kunna bromsa fransmännens frammarsch i Indokina.

Det kan vara bra att veta att Kung Norodom bytte huvudstad från Oudong till Phnom Penh 1866.

Mongkut övertalade britterna att hjälpa till med utarbetandet av ett nytt fransk-siamesiskt traktat där Siam var beredda att avsäga sig sina rättigheter över större delen av Kambodja. Man ville dock behålla de västliga provinserna, Siem Reap, Battambang och Sisophon. Detta uppnåddes också i nya förhandlingar med fransmännen 1867.

Här måste jag förtydliga lite angående provinsnamnet Sisophon. På 1500-talet och tidigare var Sisophon känt i Kambodja som Srey Saophon, vilket kan översättas till ”vacker kvinna” på khmer. Srey Saophon var då bara ett litet distrikt som tillhörde provinsen Battambang. Då siameserna tog över provinserna Battambang och Siem Reap på 1600-talet döptes de om till siamesiska namn. Jag har tidigare berättat att Battambang blev till Phra Tabong och Siem Reap fick namnet Siam Nakhon (Sayam Nakhon) สยามนคร. Srey Saophon blev i sin tur till Sisophon.

Man ska ha klart för sig att den gamla provinsen Battambangs geografiska omfattning var annorlunda vid den här tiden. Efter att röda khmererna hade besegrats styckades Battambang upp och provinsens gamla område tillhör nu den moderna provinsen Battambang samt provinsen Banteay Meanchey.

Under 1860-talet ökade också det franska intresset för de områden där Mekongfloden flöt fram och i synnerhet för Laos. Fransmännen drömde, som nämnts ovan, om en ”port” till förmodade rikedomar i det inre av Kina.

Detta resulterade i mycket välorganiserade expeditioner uppför Mekongfloden, som genomfördes med motvilligt tillstånd från Bangkok, då expeditionernas vägar nästan uteslutande gick genom siamesiskt territorium. Den första hade som tidigare nämnts genomförts av Henri Mouhot 1858-1861. Den viktigaste av dessa expeditioner var Lagrée-Garnierexpeditionen åren 1866-1868 som också fått en egen artikel efter denna.

Även om vi kommer lite för långt fram i den kronologiska ordningen kan det vara bra att veta att den kambodjanske kungen Norodom I efterträddes av kung Sisowath Chamchakrapong (Si Suwat Chomchakraphong) สีสุวัตถิ์ จอมจักรพงศ (r. 27 april 1904-9 augusti 1927). Därefter kom kung Sisowath Monivong (Si Suwat Muniwong) สีสุวัตถิ์ มุนีวงศ์ (r. 9 augusti 1927-24 april 1941).